P:s utveckling

Stenar

En stor sten i magen

  • S&L

P:s språk och uttryck blir hela tiden bättre. Under en längre period har han haft problem att leka med andra barn och för någon vecka sen började han prata om ”En stor sten” han känner inne i magen.

Jag vet inte riktigt varifrån det kommer, men mycket kommer så klart från lekar med storasyster, filmer och tv-serier. I vilket fall som helst är det bra att uttrycker sig, så att vi kan se vilka situationer han inte gillar. Att han är blyg är inte så konstigt, alla barn har sina ”perioder”, men när han blir så här vägrar han t.o.m. att gå ut till lekplatsen bara för att han tycker att andra barn tittar på honom.

Han hade en liknande tidigare som gick över när han fick glasögon och jag trodde det hängde ihop med det. I somras kunde han, till vår stora förvåning, gå fram till barn och ta kontakt med dem själv. Det var ett stort steg. Nu är vi tillbaks på ruta ett igen. Jag hoppas verkligen inte det hänger ihop med synen.

Förhoppningsvis handlar det bara om att barn är olika.

Den som sa det…

  • S&L

Att P tar efter sin storasyster är ingen nyhet. Det är så småsyskon gör. ”Den som sa det den kan va’ det!” är en sån där kul grej som han tagit över och gjort om till: ”Den som sa det den kan gö’ de’!”

En hyfsat morgontrött P ville sitta och slö i soffan med plattan och frågade A vart den var:
”– Jag vet inte, du får väl gå och leta efter den.”
”– Den som sa det den kan gö’ de’!”
”– Det var ju du som som vill ha plattan, så det var DU som sa det.”
”– NEJ, DET VAR DU som sa att jag skulle leta!”

Situationen löstes helt odramatiskt genom att pappan, som aldrig använder plattan, hämtade den från platsen där han som vanligt brukar ladda den på. Mest för husfridens skull.