Skyddad: Sjukstuga

Detta innehåll är lösenordsskyddat. För att se det, ange ditt lösenord nedan:

Årets första perfekta höstkväll

Jag har haft en ganska dålig vecka. Jag har känt mig allmänt seg och nästan värre än förra veckan när jag fick en släng av någon slags förkylning. Halsont och snuva. Samtidigt har jag älskat att cykla hem i mörkret och varje cykeltur har inletts med tanken: Jag måste köpa ljushållare till värmeljus! men när jag kommit hem har tanken varit som bortblåst. Tur att jag kom på den nu. Jag får kanske titta efter såna när jag och P ska till Stockholm om ett par veckor.

Det var därför E:s meddelande om att hon gick hem till mig efter skolan kändes extra behövlig. Hon har varit hos sin mamma sen i söndags och jag trodde faktiskt inte att jag skulle få se henne innan helgen. Hon låg på sitt rum, nedbäddad i sin hajdräkt när jag kom hem och jag frågade lite kort om hur allt var. Jag kokade lite tevatten, satte mig i soffan och det var då jag hörde det där underbara prasslet från hennes rum. Jag vet inte om hon pysslade, målade eller letade garn, men det är så sköna ljud. Ni vet den där sanningen om hur skönt det kan vara att bara sitta tyst med någon i samma rum. Det är liksom inte samtalen som är det viktiga – utan närvaron. Ganska mycket så kändes det.

Årets första perfekta höstkväll.

Lagad handkontroll

En ganska produktiv dag för att vara en dag i mitt liv just nu. En vecka innan jag flyttade dog den ena handkontrollen till X-boxen och den har varit trasig sen dess. Jag har kollat lite snabbt på den, men inte orkat fördjupa mig. Det var en tid av irritation också – det går inte att förnekas. Jag har sett den när jag gått förbi tv:n och tänkt att det är 700 spänn sjön.

I dag när P ville spela Tekken 7, tog jag mig en titt på den och lyckades lösa problemet på mindre än tio minuter. Det är inte ofta vi spelar två, men förr eller senare kommer barnen ta hem kompisar.

Helg

Barnen kom hit i lördags och det blev en del Minecraft med P. Han gillade huset jag byggt, men ville inte bygga högre. Vi fångade en gris som han döpte till Grisi Gris. Det är svårt att hitta på saker ihop alla tre, men det är väl åldern. Ska jag jämföra med mig och Syster när vi var 13 och 11 så umgås mina betydligt mer än vad vi gjorde. Det var sällan syrran var hemma alls, tänker jag. Vi hade ett gemensamt intresse och det var att lyssna på musik, men redan i den åldern började vi dra åt olika håll. Syrran lyssnade nog mer på sånt som jag inte skulle kalla synth.

Båda barnen kändes lite hängiga, men i söndags spelade P in en Stop Motion-film på 200–300 bildrutor. Det fanns lite energi, trots allt. E frågade om vi skulle hitta på något, men det var det där med att få barnen att göra samma sak. Jag förslog museet, eftersom vi inte varit där på länge, men jag fick inget gehör. Den här stan ger inte så många möjligheter en söndag.

Ny Minecraft-värld

Snackade med Poser i går om att träffas nu när festen blev inställd, men så hörde E av sig. Jag skulle behöva in till stan, men det blir så förbannat sent om jag ska ta en öl till fotbollen på Pitchers. Jag får ta det en annan helg. Det känns som att E behöver mig mer just nu och det är så klart då jag ska finnas till hands.

Helgen kommer förmodligen att bjuda på Minecraft tillsammans med P. Jag har börjat bygga ett första hus till oss i vår nya värld. Jag tänkte skoja med honom om att jag börjat bygga och visa honom vinkeln till vänster här under för att han sen ska upptäcka resten. Det behövs inte mycket mer för att han ska bli glad, känna att jag bjudit till och sen har vi ett par timmar tillsammans i spelet där han bygger klart.

Svaret på frågan om min OCD kickade in när jag insåg att jag byggt ojämnt för att få in dubbla dörrar är: JA! Sån tur är var det inget stort bygge. Vi gör egentligen inte så mycket i Minecraft. Vi försöker hitta ett mål för dagen och sen spelar vi ett tag. Det är egentligen tiden ihop som är det viktiga. Det roliga med den här banan var att vi i princip hamnade i en by och att det var ett ganska så kul landskap. Eftersom vi inte har något mål med spelandet är det kul att kunna byta bana ibland.

Sömn

I går fredag vaknade barnen – ja, eller E kom ut från sitt rum klockan två. P vaknade vid 11 efter att ha varit vaken till halv tre. Jag vaknade av att han var ledsen och inte kunde somna och då bäddade jag om och lugnade honom. Barnen har varit vakna sjukt sent hela veckan och jag gissar att det berott på värmen här hemma. Det har varit ganska kvavt ute.

I torsdags pratade barnen om att besöka Grymt Godis, men eftersom de vaknade sent så hann vi aldrig ut dit. De fick möta upp sin mamma utanför Hemmakväll och jag tror de blev nöjda ändå. Jag hade som förslag att försöka hinna upp till Karamellfarbrorn, men när de fick höra att att det handlade om en c:a 20 minuter lång promenad lär de inte så intresserade.

Själv åt jag på McD, köpte en blåtandsadapter på Clas Ohlson och tog en öl på Bishops innan AG och Astrakan gjorde mig sällskap nere på Pitchers. Det blev som vanligt en trevlig kväll i goda vänners lag. Jag lät min irritation kring en konflikt som varit göra sig påmind och jag spydde lite galla över den. Det är lite märkligt att alla jag pratar med tycks hålla med mig om att egentid är viktigt för fler än en.

Vi pratade om att dejta på nätet. En märklig företeelse. På ett halvår har jag like-at en tillbaka och för ungefär en vecka sen like-at min första. Jag brukar bli intresserad av en person ungefär var tredje år, så jag räknar med att det är så här det kommer se ut gällande mitt nätdejtande. Jag har en like som ligger som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med – om jag ska like-a tillbaka. Först ska man gilla någons utseende och efter det ska man hitta någon substans. Jag läste någonstans att man som kille ska kasta ut ett helt jävla nät för att få någon slags respons, men jag orkar inte hålla på. Känns det inte rätt från början får det vara.

Ett bra avslut på en lugn vecka. Frågade Kalkyl om han skulle följa med, men fick aldrig något svar. Jag är så förbannat dålig på att ”förstå” om jag ska prioritera att påminna eller inte verka tjatig. Folk svarar väl om de kan?

Jag har lyssnat mycket på Emmon den här veckan. Först tyckte jag att det lät lite väl slätstruket och välproducerat, men jag har fastnat för hennes röst och basgång.

  

Om bloggen:

Startade bloggen i augusti 1998, utan vare sig syfte eller mål. Det märks.

Länkar: