Jag har haft en ganska dålig vecka. Jag har känt mig allmänt seg och nästan värre än förra veckan när jag fick en släng av någon slags förkylning. Halsont och snuva. Samtidigt har jag älskat att cykla hem i mörkret och varje cykeltur har inletts med tanken: Jag måste köpa ljushållare till värmeljus! men när jag kommit hem har tanken varit som bortblåst. Tur att jag kom på den nu. Jag får kanske titta efter såna när jag och P ska till Stockholm om ett par veckor.
Det var därför E:s meddelande om att hon gick hem till mig efter skolan kändes extra behövlig. Hon har varit hos sin mamma sen i söndags och jag trodde faktiskt inte att jag skulle få se henne innan helgen. Hon låg på sitt rum, nedbäddad i sin hajdräkt när jag kom hem och jag frågade lite kort om hur allt var. Jag kokade lite tevatten, satte mig i soffan och det var då jag hörde det där underbara prasslet från hennes rum. Jag vet inte om hon pysslade, målade eller letade garn, men det är så sköna ljud. Ni vet den där sanningen om hur skönt det kan vara att bara sitta tyst med någon i samma rum. Det är liksom inte samtalen som är det viktiga – utan närvaron. Ganska mycket så kändes det.
Barnen kom hit i lördags och det blev en del Minecraft med P. Han gillade huset jag byggt, men ville inte bygga högre. Vi fångade en gris som han döpte till Grisi Gris. Det är svårt att hitta på saker ihop alla tre, men det är väl åldern. Ska jag jämföra med mig och Syster när vi var 13 och 11 så umgås mina betydligt mer än vad vi gjorde. Det var sällan syrran var hemma alls, tänker jag. Vi hade ett gemensamt intresse och det var att lyssna på musik, men redan i den åldern började vi dra åt olika håll. Syrran lyssnade nog mer på sånt som jag inte skulle kalla synth.
Båda barnen kändes lite hängiga, men i söndags spelade P in en Stop Motion-film på 200–300 bildrutor. Det fanns lite energi, trots allt. E frågade om vi skulle hitta på något, men det var det där med att få barnen att göra samma sak. Jag förslog museet, eftersom vi inte varit där på länge, men jag fick inget gehör. Den här stan ger inte så många möjligheter en söndag.
Snackade med Poser i går om att träffas nu när festen blev inställd, men så hörde E av sig. Jag skulle behöva in till stan, men det blir så förbannat sent om jag ska ta en öl till fotbollen på Pitchers. Jag får ta det en annan helg. Det känns som att E behöver mig mer just nu och det är så klart då jag ska finnas till hands.
Helgen kommer förmodligen att bjuda på Minecraft tillsammans med P. Jag har börjat bygga ett första hus till oss i vår nya värld. Jag tänkte skoja med honom om att jag börjat bygga och visa honom vinkeln till vänster här under för att han sen ska upptäcka resten. Det behövs inte mycket mer för att han ska bli glad, känna att jag bjudit till och sen har vi ett par timmar tillsammans i spelet där han bygger klart.
Svaret på frågan om min OCD kickade in när jag insåg att jag byggt ojämnt för att få in dubbla dörrar är: JA! Sån tur är var det inget stort bygge. Vi gör egentligen inte så mycket i Minecraft. Vi försöker hitta ett mål för dagen och sen spelar vi ett tag. Det är egentligen tiden ihop som är det viktiga. Det roliga med den här banan var att vi i princip hamnade i en by och att det var ett ganska så kul landskap. Eftersom vi inte har något mål med spelandet är det kul att kunna byta bana ibland.
Jag och E hade planerat in årets fjärde Pride Festival i Örebro och i går var det dags. Det är egentligen lite märkligt att vi inte har varit mer i Örebro, med tanke på hur nära vi bor sen några år tillbaka. Jag var visserligen i Marieberg i våras, men det räknades nästan inte som ett riktigt besök, tänker jag.
Jag blev snabbt påmind om varför. När vi skulle dit var vi tvungna att boka dyra 1:a klass-biljetter och när vi skulle hem var alla tåg före klockan 18 fullbokade. SJ:s biljettsystem förbryllar, eftersom tågen sällan känns fulla. Fördelen att åka till Västerås är så klart att länstrafiken ger en ett alternativ när SJ krånglar. Det är inte Örebro det är fel på utan möjligheten att åka kollektivt.
Revolutionär Kommunistisk Ungdom – man blir fan glad.
Väl framme tänkte vi luncha och jag hade tänkt föreslå McDonalds, men väl framme hade de stängt igen i centrum. Det fick bli en promenad ner till Max som huserar nere vid Eyravallen, eller Behrns Arena om man ska vara modern. Vi kollade in en fotbollsträning samtidigt som glufsade i oss maten, vilket var trevligt. Det är faktiskt lite roligt när de bygger in restauranger så där. Vi gick tillbaka upp mot stan och E fick besöka några butiker. Minns inte helt, men tror det blev Åhléns, Kappahl och Flying Tiger. Det enda hon köpte var en Pride influerad vattenflaska som hon sett på Flying Tiger tidigare i år.
Vi gick bort mot Virginska skolan där samlingen för Prideparaden var och det visade sig vara ganska mycket folk. För att vara söndag och höstväder ute var det bra uppslutning och E var på riktigt gott humör när vi väntade på att få gå. Eftersom det var söndag var det inte så mycket folk längs med gatorna, men vi hade väldigt trevligt.
Prideparad genom Örebro.
Det var lite märkligt med en parad på söndagen och p.g.a. var det ingen riktig aktivitet efteråt. Jag jagade tågbiljetter och till slut lyckades jag hitta var sin biljett till Arboga där vi kunde byta till buss och kom på så sätt hem ett par timmar tidigare. Det blev ganska dyrt, men vad hade inte en 2-timmars fika i Örebro kostat?
Trist att tågtrafiken är så värdelös, för annars uppskattar jag Örebro Centrum och jag tror E hade uppskattat en och annan shoppingtur dit istället för till Västerås.
När vi var på Stockholm Pride förra året lovade jag E att vi skulle åka tillbaka nästa år och den här helgen var det dags. Vi tog tåget upp under fredagen, bodde på hotell och kunde åka in pigga och utvilade till lördagens parad.
Trafikverket har för vana att ställa in varenda tågresa man vill åka under sommaren och sommaren 2024 är inget undantag. Det låter nästan konspiratoriskt, men det känns som en myndigheten som enbart består av ett gäng bilvurmande tjänstemän som försvårar allt som kan kallas kollektivtrafik. Istället för att ta ersättningsbussen från Jakobsberg, tog vi kommunal buss till Akalla och bytte till t-bana in mot Näckrosen. Jag vet inte om vi tjänade så mycket tid, men vi slapp i alla fall stressen inne på centralen. Att vi fick inleda resan med en promenad runt Råstasjön var bara en bonus och vi bjöds tack vare det på en möjlighet att se årets svanungar.
Vi checkade in och tog ett varv inne på Mall of Scandinavia, innan E blev sugen på Max. Vi köpte med oss lite från Ica upp till hotellet och sen var första kvällen över. Jag hade hoppats på en sen promenad runt sjön, men E var helt slut.
Lördagen inleddes med frukost innan jag gick till Solna Skivbörs. Jag har ett mindre projekt som handlar om att köpa några snygga LP-skivor, alternativt någon 12:a. En riktigt skön promenad som inte var värd besväret med tanke på utbudet, men hur skulle jag kunna veta det på förhand? Med tanke på vad jag läst om stället hade jag räknat med en något större butik.
När jag kom tillbaka hade E klätt upp sig inför Prideparaden och vi tog pendeln in till centralen. Mycket folk så klart, men när det vankas Pride fylls jag bara av energi och lycka. Vi gick bort mot stadshuset för att hitta en bra plats i paraden och när vi passerat ett 10-tal ekipage frågade E om vi inte kunde titta efter Vänster- eller Miljöpartiet. Det känns som att man tränger sig på när man inte är partimedlem, men eftersom vi gick med MP i Göteborg kändes det helt naturligt att gå med dem igen. Vad jag lärde mig i Göteborg är att de förmodligen har paradens bästa blandning av musik och det dröjde inte länge innan de spelade Robyn vilket räckte för mig. Daniel Helldén kom fram och tog både mig och E i hand, vilket imponerade på oss båda och precis som i Göteborg kändes det som ett trevligt ekipage att gå med. Jag vågar dessutom gissa att det bara är en tidsfråga innan E blir medlem i Grön Ungdom och då slipper jag ”skämmas” när vi går med nästa gång.
Paraden var riktigt kul. Jag har haft lite ångest för det här, eftersom jag blir så sjukt trött av mycket folk, men jag gick bara omkring och njöt. Jag tycker Västerås är litet och tänkte mig att Göteborg var alldeles lagom, men jag njöt nog mer i går. Jag kände kanske samma sak inför Göteborg och nu var jag mer van, eller bara på ett bättre humör. Kul att se alla i paraden och kul med alla som står längs med vägen, viftar med flaggor och låter. Det är så mycket kärlek och glädje. Extra kul var det att se Rickard Söderberg – det går inte att gå förbi någon som honom utan att ha ett leende på läpparna.
Jag trodde inte E skulle orka hela vägen upp mot Stadion, men vi gick med till strax efter då vi inte hade några biljetter till området. E var glad eftersom hon hittat en ”Pride-tvilling” i paraden – en tjej som gick nära oss hela vägen till Stadion med samma flagga och väska. Jag vet inte, men kanske är E lite för osäker för att bara gå fram och säga hej ibland – eller så tänkte hon bara inte på att göra det. Hon är liksom inte av den blyga sorten, tycker jag.
Vi åkte in mot Kungsträdgården, åt på Max och tog ett varv inne på Gallerian. Prognosen varnade för regn, men vi fick bara några droppar på oss under paraden och när skyfallet väl kom satt vi inne på Max och åt. Bra tajmat! E gick in och köpte Tiktok-godis innan vi gick till stationen och tog ersättningsbussen till Jakobsberg och tåget hem därifrån. Vi var hemma halv nio och vi var ganska trötta båda två. Jag började kolla på Belfast, via Netflix, men somnade ifrån. Jag får titta om den någon kväll.
Helt klart den bästa helgen sen Göteborg! Kvalitetstid med barnen är oslagbart.
I går fredag vaknade barnen – ja, eller E kom ut från sitt rum klockan två. P vaknade vid 11 efter att ha varit vaken till halv tre. Jag vaknade av att han var ledsen och inte kunde somna och då bäddade jag om och lugnade honom. Barnen har varit vakna sjukt sent hela veckan och jag gissar att det berott på värmen här hemma. Det har varit ganska kvavt ute.
I torsdags pratade barnen om att besöka Grymt Godis, men eftersom de vaknade sent så hann vi aldrig ut dit. De fick möta upp sin mamma utanför Hemmakväll och jag tror de blev nöjda ändå. Jag hade som förslag att försöka hinna upp till Karamellfarbrorn, men när de fick höra att att det handlade om en c:a 20 minuter lång promenad lär de inte så intresserade.
Själv åt jag på McD, köpte en blåtandsadapter på Clas Ohlson och tog en öl på Bishops innan AG och Astrakan gjorde mig sällskap nere på Pitchers. Det blev som vanligt en trevlig kväll i goda vänners lag. Jag lät min irritation kring en konflikt som varit göra sig påmind och jag spydde lite galla över den. Det är lite märkligt att alla jag pratar med tycks hålla med mig om att egentid är viktigt för fler än en.
Vi pratade om att dejta på nätet. En märklig företeelse. På ett halvår har jag like-at en tillbaka och för ungefär en vecka sen like-at min första. Jag brukar bli intresserad av en person ungefär var tredje år, så jag räknar med att det är så här det kommer se ut gällande mitt nätdejtande. Jag har en like som ligger som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med – om jag ska like-a tillbaka. Först ska man gilla någons utseende och efter det ska man hitta någon substans. Jag läste någonstans att man som kille ska kasta ut ett helt jävla nät för att få någon slags respons, men jag orkar inte hålla på. Känns det inte rätt från början får det vara.
Ett bra avslut på en lugn vecka. Frågade Kalkyl om han skulle följa med, men fick aldrig något svar. Jag är så förbannat dålig på att ”förstå” om jag ska prioritera att påminna eller inte verka tjatig. Folk svarar väl om de kan?
Jag har lyssnat mycket på Emmon den här veckan. Först tyckte jag att det lät lite väl slätstruket och välproducerat, men jag har fastnat för hennes röst och basgång.
Om bloggen:
Startade bloggen i augusti 1998, utan vare sig syfte eller mål. Det märks.
