Idag har båda barnen gått en vecka av höstterminen. P har börjat i ettan, E i femma, vilket känns ganska sjukt i båda fallen.
P har inte sagt så mycket, men vi har lärt oss att det betyder att det är bra. Gissar att det hör till hans utveckling och att han vill visa sig stor. Har han några funderingar kommer han förr eller senare till oss och händer något han inte gillar snarare förr än senare. Eftersom han gått på fritids har han lärt känna en del av de större barnen och jag gissar att det bidrar till att skolgården inte känns lika ”läskig”. Han har tuffat till sig rejält sen förskolan för ett par år sen och tar för sig mycket mer inför både lärare och andra barn.
För E tuffar det på. Det märks att hon närmar sig tonåren och många av hennes funderingar känns ibland både ”vuxna” och t.o.m. lite svårdiskuterade, eftersom det är svårt att veta vilken nivå man ska lägga sig på. Det blir ett år när vi får slita vidare med läsflyt, matte och engelska.
Vi hoppas på ett bra år.
Ett svar
Test