P:s språk och uttryck blir hela tiden bättre. Under en längre period har han haft problem att leka med andra barn och för någon vecka sen började han prata om ”En stor sten” han känner inne i magen.
Jag vet inte riktigt varifrån det kommer, men mycket kommer så klart från lekar med storasyster, filmer och tv-serier. I vilket fall som helst är det bra att uttrycker sig, så att vi kan se vilka situationer han inte gillar. Att han är blyg är inte så konstigt, alla barn har sina ”perioder”, men när han blir så här vägrar han t.o.m. att gå ut till lekplatsen bara för att han tycker att andra barn tittar på honom.
Han hade en liknande tidigare som gick över när han fick glasögon och jag trodde det hängde ihop med det. I somras kunde han, till vår stora förvåning, gå fram till barn och ta kontakt med dem själv. Det var ett stort steg. Nu är vi tillbaks på ruta ett igen. Jag hoppas verkligen inte det hänger ihop med synen.
Förhoppningsvis handlar det bara om att barn är olika.