Påls favoritsång, alla kategorier, är ”Drakens Dans” och under de senaste två månaderna har han blivit riktigt, riktigt bra på att komma ihåg rörelser till olika sånger. Vi sjunger mycket hemma, men tack vare förskolan har han utvecklats ännu mer.
I år låg Rocklundas höstmarknad väldigt sent i kalendern, men tack vare det fina vädret tog vi med oss barnen och gick dit. Förutom att själva marknaden verkligen har blivit dålig, att P är lite för liten för karusellerna, är den rena rama himmelriket för E.
Förra året gick hon i ”lustiga huset” tillsammans med mamma och har tjatat om att få göra det med pappa ända sen dess. Vi gick in och det var kanske det sämsta jag någonsin upplevt. Det var en gammal vagn som de målat om med Disney-motiv och väldigt lite av det som erbjöds kändes kul. En trapp som rörde sig, ett rullande hjul man skulle gå igenom, en snurrande platta, ett rullband o.s.v. E var i alla fall nöjd, vilket var huvudsaken.
Efter det åkte hon en riktigt hög rutschkana, köpte sockervadd, några lotter och hoppade hoppsele. Att hoppa hoppsele var förmodligen det roligaste hon gjort i hela sitt liv.
Vi brukar välja fredag eftermiddag av den anledning att det är lugnt då. Så även i år.
Våra barn verkligen älskar Babblarna och det var med lite förvåning jag läste om deras samarbete med Cirkus Scott. Med alla skriverier ang. löner och djurhållning har jag svårt att se Babblarna i den miljön, men det är kanske bara jag?
Det här måste uppmärksammas!
I morse fick E några smurfar och ett smurfhus i födelsedagspresent. När vi skulle gå till förskolan uppmärksammade jag att hon ställt upp allting på en hylla.
Det är nog första gången det har hänt. En gång är ingen gång, men man kan väl hoppas att hon håller på att utveckla något slags ordningssinne.
Hade bloggen varit en kvällstidning hade rubriken kunnat vara: ”Pappas glädjechock!” och om det varit en klickvideo: ”Pappan köpte ett smurfhus – du kan inte ana vad som hände sen!”
I dag var det dags för Vallbydagen – den årliga stadsdelsfesten. Som förälder till E är det en ganska så tacksam dag, eftersom man kan lova henne en överraskning och bara gå ut utanför dörren.
Det är inget märkvärdigt, men räcker långt för en 5-åring. Som vanligt var det ballonger, hoppborg, fiskdamm, brandbilar, utklädda pingviner, korvförsäljning, ansiktsmålning, tävlingar, loppis och underhållning på scen. Vi saknade ponnyridningen i år, men jag gissar att de satsar på gratisaktiviteterna.
Efter ungefär en timme hade hon fått nog. Då hade hon åkt rutschkana i hoppborgen, fått ett par tablettaskar av pingvinerna, fiskat upp en godispåse, köpt en korv med bröd och titta lite på brandbilarna. Hon verkade ganska nöjd med det.
Under tiden sov P middag i vagnen.
Trevlig dag och fint väder.
En rolig sak med barn är alla böcker man får möjlighet att läsa för dem. Eftersom barn älskar rutiner, så även E, tycks vissa böcker mer intressanta än andra och man ”tvingas” läsa samma bok om och om igen vid läggdags.
E:s augustibok var Småkryp av Terry Jennings. En bok som hon och mamma lånade när de var på biblioteket en fredag tillsammans med P. Boken är ingen traditionell godnattsaga, utan mer en ung faktabok. Omväxling förnöjer.
Fjärilar, flugor, skalbaggar, nyckelpigor, bin, getingar, humlor, myror spindlar, larver och maskar – alla får plats i den här boken. Efter att ha läst den varje kväll under någon vecka, lyckades jag komprimera läsningen till en snabb sammanfattning av småkrypens längd, föda, habitat och ägg. Det brukar faktiskt aldrig gå att lura henne, men jag tror den här boken var så pass intressant att hon aldrig la märke till att boken plötsligt tappat en massa meningar och intressanta fakta.
Startade bloggen i augusti 1998, utan vare sig syfte eller mål. Det märks.