söndag, november 22, 2009

Kent och Alkberg

Jag har väl inte varit så duktig på att skriva om nya skivor som har släppts. Det beror väl lite på att jag inte haft så stor koll, inte orkat bry mig.

Kent släppte ju sitt album “Röd” för ett tag sen. När de senaste släppte en skiva, “Tillbaka till samtiden”, bodde jag i Kents gamla hemstad Eskilstuna och mina hyllningar ville aldrig ta slut. Jag älskade låtar som “Berlin”, “Ingenting”, “Vid din sida”, “LSD, någon?” med flera. Ett av Sveriges bästa album någonsin, kanske till och med bättre än deras egna debutalbum.

Med skivan “Röd” är det någonting annat. Förhandssnacket var att de spelat in i Hansa Studion, något som skulle garantera en bra produktion, men någonstans på vägen tycker jag att det gått fel. Jag känner inte samma känsla som den jag slukades upp av  på “Tillbaka till samtiden”. Många tycks tycka att den är mer electro än tidigare, själv tycker jag att ljuden och känslan från “Tillbaka till samtiden” är svårslagna.

Om jag skulle ge skivan någon slags bedömningen så blir det kanske 6 av 10, inte mer än så, efter några genomlyssningar.

Betyg: 6/10

Mattias Alkberg hade lagt av läste jag och mer än bara lite glatt förvånad blev jag när min en kusin här om veckan började snacka om nytt material med kungen Alkberg. Jag såg ju Alkberg på Raw i Eskilstuna, när jag bodde där nere, och det var en riktig höjdare. Var vi 20 personer i publiken, men Alkberg levererade ändå. En av de bästa svenska spelningarna jag upplevt, med ett låtregister av sällan skådat slag.

Skivan “Nerverna” då? Jag har bara hunnit lyssna på den två-tre gånger, så recensionen gör väl sig inte helt rätt. Givetvis finns de samhällskritiska texterna där – som gör Alkberg till Alkberg och redan i första låten “Nya nya testamentet”, går gitarrerna igång på det så karakteristiska alkbergiska viset. Då känns det rejält punk, på ett gubbpunkigt vis – precis som det ska va!

Alkberg är väl annars mest känd för sin radiohit “Fylleskalle” och det är ju bara att beklaga dem som inte orkat lyssna på Alkbergs fullängdare. Texterna är alltid genialiska – musiken alltid bra.

Som sagt var. För några lyssningar, men plattan är givetvis en 8 av 10.

Betyg: 8/10

Lägg era pengar på Alkberg!

Etiketter: Musik