Jag var piggare i morse, men efter ett par timmar var jag riktigt seg. Jag vet fortfarande inte om det är allergi eller ”förkylning”.
Jag ringde KBAB för att kolla upp hur jag tar mig ur hyreskontraktet och fick ett både bra och smidigt besked.
Jag känner mig ganska hängig. Ja, ni vet lite som innan en förkylning eller influensa, även om jag knappast tror jag har fått någonting värre. Symptomen är rinnig näsa och ont eller öm i hela kroppen. Jag får ta Sinupret och Treo till kvällen och hoppas jag kan sova efter det.
Jag tänkte att jag skulle ha tittat på basketen, men nu när jag såg att det stod 104–61 till Norrköping är det ingenting jag ångrar att jag missade. I innebandyn leder däremot Rönnby mot Falun med 6–1 efter andra, vilket i princip innebär 3–0 i matcher och en säkrad semifinalplats mot Pixbo. Jag borde ha tittat, men jag är som sagt inte på humör.
En dålig dag som sagt var.
Det var inte på den här sidan 25–årsstrecket jag var inbjuden till förfest på Skogsvägen, så jag tackade naturligtvis ”JA” per omgående. Vad jag inte förstod från början var att O’Learys punkfredag var flyttad till den här lördagen och att det var Lastkaj 14 som skulle spela. Runt 300 spänn för en högst ordinär och småtrist trallpunk fick mig att tacka nej till själva utgången, men precis som senast jag var på Skogsvägen var det givetvis förfesten som lockade. Det var PF, med dotter och hennes kille, och en annan tjej med sin son vilka jag aldrig tidigare träffat. Kidsen höll oss roade med något slags dryckesspel, aka någon variant av frågesport eller ”jag har aldrig” där det utdelades ”straff”. Det hela blev lite småsegt och hade jag bara druckit de gånger jag fått hade jag nog bara hunnit med en Hof under de två timmar vi höll på. Det var hur som helst väldigt trevligt och en kul grej eftersom jag i princip bara kände PF.
Vi snackade lite om när jag studerade, men jag var samtidigt väldigt noggrann med att poängtera att det runnit mycket vatten under broarna sedan min tid.
Strax efter åtta gick vi ned mot spelningen och jag fick veta att PF:s dotter sökt statsvetenskap. Vi snackade lite om när jag studerade, men jag var samtidigt väldigt noggrann med att poängtera att det runnit mycket vatten under broarna sedan min tid. Värt att nämna är att jag fick en guldstjärna av dottern för att jag kombinerat mina studier med genus och av PF för att jag är den enda ”statsvetaren” hon känt som inte blivit moderat. Det slog mig plötsligt att min systerdotter faktiskt läser sista året och lovade att fråga henne om hon har lust att agera bollplank inför studierna – ett erbjudande som togs emot med glädje.
Väl nere på stan gick jag in till sportbaren och tog en öl innan jag rusade ned till 21–bussen. Det blev således en lugn kväll och det var faktiskt riktigt skönt att komma hem tidigt. När jag klev av bussen funderade jag på om jag skulle gå in på Bishops, men det hela rann ut i sanden. Jag går ut så förbannat sällan och bara tanken på att göra det i Köping får det att krypa i mig. Det finns fan en gräns och jag ska vara bra deprimerad för att passera den.
Idag har båda barnen gått en vecka av höstterminen. P har börjat i ettan, E i femma, vilket känns ganska sjukt i båda fallen.
P har inte sagt så mycket, men vi har lärt oss att det betyder att det är bra. Gissar att det hör till hans utveckling och att han vill visa sig stor. Har han några funderingar kommer han förr eller senare till oss och händer något han inte gillar snarare förr än senare. Eftersom han gått på fritids har han lärt känna en del av de större barnen och jag gissar att det bidrar till att skolgården inte känns lika ”läskig”. Han har tuffat till sig rejält sen förskolan för ett par år sen och tar för sig mycket mer inför både lärare och andra barn.
För E tuffar det på. Det märks att hon närmar sig tonåren och många av hennes funderingar känns ibland både ”vuxna” och t.o.m. lite svårdiskuterade, eftersom det är svårt att veta vilken nivå man ska lägga sig på. Det blir ett år när vi får slita vidare med läsflyt, matte och engelska.
Vi hoppas på ett bra år.
WordPress-stödet för Internet Explorer tackar för sig.
P1 Dokumentär har släppt en c:a 50 minuters lång dokumentär om Olle: ”Glöm inte Olle Ljungström”. Den bidrog till en fin fredagskväll.
Startade bloggen i augusti 1998, utan vare sig syfte eller mål. Det märks.